FBCA

Kära medlemmar av Föreningen Biblioteksstöd till Nicaragua.

Ännu ett år fyllt av katastrofer är snart till ända. Trots att vi heter "Föreningen Biblioteksstöd till Nicaragua" har vi sedan ett antal år stött projekt i olika centralamerikanska länder, och efter nästa årsmöte i april 2006 är det också meningen att vi skall kallas Föreningen Biblioteksstöd till Centralamerika. Men just nu har vi bara ett projekt och det ligger i Guatemala, där orkanen Stan spritt förödelse under hösten.

Hela byar begravdes eller sköljdes bort och det rör sig troligen om tusentals omkomna i lermassorna. De flesta omkomna tillhör ursprungsfolk som inte ingår i den aktuella befolkningsstatistiken. Vårt projekt, ett skolbibliotek, ligger i San Miguel de Ixtahuacán, en by uppe i bergen. Vi har fått veta att just den byn endast fick materiella skador till skillnad från grannbyarna som hade flera döda.

Men Centralamerika är som bekant inte bara drabbat av naturkatastrofer och fattigdom - i dess spår följer social misär och kriminalitet. Ett stort problem är Maras, d.v.s. de kriminella ungdomsgäng som härjar i alla länderna. De består av ungdomar, av vilka en del är sådana som skickats tillbaka från USA där de befunnit sig illegalt. Efter hemkomsten tycks de stå för merparten av de mord som begås där - bl.a rånar de bussar och skjuter busschaufförerna och nu kommer uppgifter om att dödsskvadroner börjat avrätta ungdomarna. På detta område behövs många insatser. I de olika folkbiblioteken som vi stött finns också verksamhet riktad till gatubarn.

I de åtta millenniemålen uppmanar FN:s generalsekreterare medlemsländerna att hjälpa mer än en miljard människor ur fattigdom och hunger senast 2015. Det är ett personligt ansvar för var och en av oss att var och en drar sitt strå till stacken och bidra till att målen uppfylls. Men hur? Vår förening innebär ett förslag.

Av de åtta millenniemålen faller den verksamhet vi försöker bedriva in under två mål, nämligen mål 2 och 3.

• År 2015 ska alla barn, pojkar som flickor kunna slutföra sin grundskoleutbildning
• Utjämna könsskillnaden i grundskolan till år 2005 och i all utbildning senast år 2015.

Under år 2005 har föreningen bidragit med 31.000 kronor för inköp av böcker och står i begrepp att skicka ytterligare 31.000 kronor till uppbyggnaden av skolbiblioteket i San Miguel.

Vi tackar alla våra medlemmar för era generösa bidrag under året och de bidrag ni förhoppningsvis kommer att skicka under det kommande året.

Vi har inte haft något kulturmöte under hösten, men kommer att rivstarta den 12 januari, se inbjudan för att sedan fortsätta med ytterligare två möten, den 16 februari och föreningens årsmöte i mars.

På mötet den 16 februari, som äger rum i Kungl. Bibliotekets hörsal kl. 18.00, kommer länsbibliotekarie Jimmy Gärdemalm att presentera sin rapport " Om BNRD/KB:s biblioteksprojekt i Nicaragua 1987".

Vi hoppas få se så många av er som möjligt på våra kulturmöten!

Fram till dess önskar jag er en riktigt god jul!

Anne-Catherine Rydberg
Ordförande

2004 - april

Kära medlemmar av Föreningen Biblioteksstöd till Nicaragua.

Första gången jag kom till Nicaragua - och till Centralamerika - var april-maj 1983. Då lärde jag också känna Bitten Pelling som arbetade som volontär i Naionalbiblioteket. Nicaragua, fyra år efter revolutionen, med många framsteg, framför allt alfabetiseringskampanjen, var en omtumlande och underbar upplevelse. För mig blev det en förälskelse i en kultur och i människor som var så annorlunda allt jag hade mött tidigare. Optimismen och livsglädjen var medryckande och ordet revolution skulle översättas med "kärlek". Jag träffade massor av hängivna människor som skulle bygga upp ett gott land, också med personliga uppoffringar. Eller som någon av prästerna sade "översätta evangeliet till rent vatten, elektricitet och böcker". Kulturdepartementet var en skapande verkstad, och böcker och bibliotek var högprioriterade områden.

Men så kom ju kriget, stött av USA. Ekonomisk katastrof, fattigdom och besvikelser tärde på optimismen. 1990 röstade nicaraguanerna bort sin revolution. Värst av allt var väl att inte så mycket att de från Miami hemvändande rika verkade att dominera det allt fattigare Nicaragua med sina värderingar och sin omoraliska lyx. Det svåraste var sveket från några av de mest framträdande sandinisterna som lät maktbegär och egen vinning gå före alla de gamla idealen. Vad fanns egentligen kvar?

Med det perspektivet var det en stor upplevelse att lyssna till vår nuvarande ambassadör i Managua, Eva Zetterberg, som nu den 13 mars talade om Nicaragua i våra drömmar och i verkligheten. Eva har ett helt livs erfarenhet av internationellt engagemang och har sett mycket av Latinamerika. Nicaragua var emellertid en ny upplevelse för henne och uppenbarligen hade hon drabbats av precis samma förälskelse som den jag så väl kände igen. Hon var full av entusiasm över sitt nya land och talade om dess stora potential, dess fantastiska människor, och hon är uppenbarligen inställd på att med alla möjliga medel främja Nicaragua och de svensk-nicaraguanska förbindelserna. Något av samma optimism fanns också i det långa föredrag, som president Bolaños under sitt besök i Sverige nyligen höll på Sida. Ingen försökte skyla över det svåra, alla de negativa siffrorna och den stora emigrationen från Nicaragua. Men jag kände ändå igen den här goda viljan, som en gång hade inspirerat oss att starta vår förening. Och det var ganska härligt!

Låt oss alltså hålla liv i vår förening, i våra projekt, i våra kontakter och i vår verksamhet.

Ritva Maria Jacobsson - ordförande