FBCA

Eva Zetterberg talar på kulturmötet	Eva hedrades med karikatyr i nicaraguansk dagstidning

Herr Minister

Inom några dagar är mina fem år som sändebud för Sverige i Nicaragua tillända. Det är dags att säga adjö eller hellre "Hasta Pronto", för Nicaragua är ett land man gärna återvänder till. Vilken roll har Sverige spelat i Nicaragua och vilken kan det bli i framtiden för det som här ibland kallas "Förenade kungariket för republiken Sverige"? Ja, det är några av de frågor jag vill belysa i min sista rapport från Managua. För en allmän översikt om Nicaragua hänvisas till den landöversikt som  inskickats i början av augusti 2008, och kommande MR-rapport.

Avsked

Det sista året har varit ett mycket annorlunda år. Det är oftast svårt att avsluta och lämna ett uppdrag när man har trivts, haft meningsfulla uppgifter och fått vänner. Men det är vemodigt att inte lämna över stafettpinnen till en efterträdare och att mitt farväl sammanfaller med stängning av ambassaden. Det ska dock genast tilläggas att ambassaden mottagit otaliga bevis på tacksamhet och uppskattning gentemot Sverige för det stöd landet fått. Vidare - biståndet avslutas inte nu, utan först 2011 och ett sektionskontor i Managua under ambassaden i Guatemala upprättas. Ambassaden i Guatemala får nu även sidoackreditering för Nicaragua, men det säger sig självt att det kommer att vara omöjligt att fylla den plats som en ambassad på plats kan ha. Göte Magnusson utnämndes som förste

svenske ambassadör i Managua 1983 och det är med andra ord en epok av 25 års svensk diplomatisk närvaro som avslutas.

Ett tredje skäl till  att detta sista år är så annorlunda är att det blev regeringsskifte i Nicaragua 2007 vilket medfört stora förändringar. Efter 17 år borta från regeringsmakten är det FSLN, sandinistpartiet, med Daniel Ortega som president  som återigen styr. Och regeringens inställning till Sverige, liksom till många andra traditionella "givarländer" är för närvarande kritisk. 

Utvecklingssamarbetets bakgrund

Biståndssamarbetet, som en gång i tiden motiverade öppnandet av ambassaden har en längre historia. Redan 1978 gavs humanitär hjälp till offren under Somozas diktatur, därefter utvecklades biståndet efter revolutionen 1979, och under regeringar av olika politisk färg i Nicaragua respektive Sverige.  En ambitiös utvärdering och dokumentation av vad biståndet inneburit under 30 år har påbörjats. Det kommer att fortsätta under den tid som återstår för att fullgöra svenska åtaganden. När Sverige genom Sida byggde upp biståndsinsatser i Nicaragua i början av 80-talet fanns ett omfattande folkrörelsearbete och ett intensivt kontaktnät har byggts upp mellan svenska volontärer, solidaritetsrörelser och folkliga organisationer i Nicaragua.

Nicaragua är ett av världens mest biståndsberoende länder med en biståndsnivå på  närmare 8,3% av BNP, under 2007 knappt MUSD 500 i donationer och förmånliga lån, en viss minskning sedan tidigare år. Till detta kommer stödet från Venezuela m.fl. som inte redovisats. Sverige har under åren 1989-2007 bidragit med drygt MUSD 800, för år 2007 utbetalades ca SEK 290 milj. och för  2008 planeras SEK 180 milj., bidrag till Sarec och folkrörelser, vilket även under utfasningsperioden placerar Sverige bland de största givarna.

Fattigdomsminskning?

Huvudmotivet för svenskt utvecklingssamarbete med Nicaragua är fattigdomsminskning och att stärka fattiga människors rättigheter. Nicaragua fortsätter att vara det mest fattiga landet i Latinamerika, efter Haiti. Tyvärr finns ingen  lysande statistik att visa upp. Resultaten bestäms delvis av olika mätmetoder, men även den mest gynnsamma bedömningen visar att Nicaragua 2005 jämfört med 2001 inte avsevärt har minskat fattigdomen. Enligt den nuvarande regeringen lever drygt 48 % i fattigdom och drygt 17 % i  extrem fattigdom. Bara några av  FN:s milleniemål  kommer att uppnås. Latinamerika är den  kontinent där ojämlikheten är störst och Nicaragua hör till de länder som har störst klyftor. Sverige analyserar dock fattigdom utifrån ett multidimensionellt perspektiv.  Fattigdom är inte bara brist på pengar utan också att sakna tillgång till god hälsovård, utbildning eller oberoende rättssystem. På flera av dessa områden har det svenska utvecklingssamarbetet bidragit till goda resultat.

Framsteg i biståndssamordning och Sveriges bidrag

Under de 30 år som Sverige bedrivit bistånd i Nicaragua har mycket hänt. De första årens spontant utlovade stöd till specifika objekt - exempelvis till sjukhuset i Rivas, har utvecklats till projekt av långsiktig karaktär typ skog/ gruvhantering/vårdcentraler och därefter till senare års sektorprogramstöd, inom hälsosektorn, polis och landsbygdsutveckling, inklusive några år av generellt budgetstöd.

Fortfarande utgör projekthantering en stor del av  biståndet, men åtaganden i samband med Monterrey konferensen och Parisagendan från mars 2005 har medfört att både givare och mottagare av bistånd anstränger sig för att åstadkomma samordning, anpassning och ägarskap. I Nicaraguas fall finns det ett gemensamt organ för regering och biståndsgivare, Mesa Global, som fungerade redan före Pariskonferensen, men har stärkts sedan dess. Sverige var ordförande för givargruppen 2005-2007 och såg till att praktiska arbetsformer utarbetades med en operativ styrgrupp, kvintetten, representativ för givargruppen. Men en ny biståndsmiljö har uppstått i Nicaragua, där länder som Venezuela och Iran går helt utanför dessa strukturer.  Transparens och redovisning via statsbudgeten utmärker inte de nya givarna. Sedan tidigare har USA med sin Millenium Challenge Account gått sin egen väg - utan samordning, men verksamheten och de summor som förmedlats har redovisats öppet.

Sveriges roll

I kraft av att vara en av  de största biståndsgivarna under en lång följd av år har Sverige haft en tung position. Men det har inte bara handlat om pengar, utan också om Sveriges roll med ett långsiktigt åtagande, i solidaritet med det nicaraguanska folket. Min företrädare skrev i sin avskedsrapport 2003 att Sverige har en "enastående position i Nicaragua". Nicaraguaner har upplevt det svenska stödet som oegennyttigt och effektivt.  Sveriges roll som neutralt land utan kolonialt förflutet har tillsammans med ett stöd till både folkliga organisationer och statligt institutioner, gjort vårt land till osedvanligt förtroendeingivande. Under årens lopp har jag och ambassadens medarbetare mött otaliga bevis på detta.  Man har lyssnat till Sverige, och Sveriges roll i den politiska dialogen har haft tyngd, trots att svenska företrädare inte heller stått tysta inför övergrepp på mänskliga rättigheter eller  inskränkningar i demokratin.  Det höll nästan på att sluta med att en företrädare blev deklarerad för "persona non grata" under Alemans presidenttid. Tillsammans med större delen av det internationella samfundet blev jag själv i parlamentet offentligt kritiserad 2006 för vårt stöd för rätten till abort när kvinnans liv står på spel.

På vad sätt har då Sverige "utmärkt " sig?  Några av de faktorer som framhålls som  Sveriges komparativa fördel är:

• tydligt rättighetsperspektiv, där kvinnors, barns och ursprungsbefolkningars rättigheter har beaktats
• satsning på att stärka landets egna institutioner
• lyssnande attityd
• få ut mesta möjliga av insatser 
• söker inte främst driva den svenska egeninsatsen eller "skryta"
• ingen dold agenda
• arbeta underifrån från människors upplevda behov 
• satsning på att minska fattigdomen utifrån ett multidimensionellt perspektiv
• samarbete med civila samhället
• stöd till svenska enskilda organisationers vänskapsband med Nicaragua

Vad lämnar Sverige efter sig -  Några exempel

I den utrikespolitiska deklaration regeringen gav i  Sveriges Riksdag i februari 2008 understryks:

"Det övergripande målet för utvecklingsbiståndet är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att  förbättra sina levnadsvillkor...  Fattigdomsbekämpningen... måste ses i ett brett perspektiv som inkluderar stöd till demokratin, mänskliga rättigheterna, ett livskraftigt civilt samhälle, god samhällsstyrning, säkerhet och uppbyggnad av marknadsekonomiska strukturer.... Under den nuvarande regeringsperioden kommer regeringen att prioritera tre områden inom utvecklingssamarbetet: demokrati och mänskliga rättigheter, miljö och klimat, liksom lika möjligheter och kvinnans roll i utvecklingen. Därigenom bidrar Sverige också till att uppnå FN:s milleniemål."

Detta är en politik som mejslats ut under årtionden och som uttrycks i Politik för Global Utveckling, PGU, som antogs av riksdagen i december 2003. Det finns en konsekvent linje för det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua som bedrivits med regeringar av olika politiska ideologier i respektive land. Palmes ord vid hans historiska besök i Nicaragua 1984 är fortfarande giltiga i dagens Nicaragua. 

"Ni har själva uttryckt den nicaraguanska revolutionens mål: politisk demokrati, pluralism, alliansfrihet och blandekonomi. Vi inser alla att detta är ett svårt projekt i en svår tid. Men likväl finns ingen annan väg: i längden kan inget samhälle utvecklas på ett sunt sätt utan att medborgarna själva får forma sin framtid..... Vår lärdom var denna: medvetna, kritiska och aktiva människor är en förutsättning för att föra utvecklingen framåt. Det är först när den enskilda människan med sin egenart och sina drömmar får aktivt påverka och delta i besluten som demokratin kan slå rot och ett samhälle i harmoni och rättvisa kan byggas".

Herr Minister,

låt mig ge några exempel på hur de omsätts i handling. I februari 2007 gjorde jag ett fältbesök i norra Nicaragua med FondeAgro, programmet för landsbygdsutveckling. En del av stödet har bestått av ett litet ekonomiskt stöd till fattiga kvinnor att skaffa höns, kanske en gris/ ko och frön för frukt, grönsaker, blommor. I stödet har också ingått teknisk rådgivning i grupp och vid hembesök. Programmet har varit framgångsrikt och kvinnorna har på kort tid lyckats få fram mer näringsrik mat till familjen, egna inkomster från försäljning och organiserat sig. När jag frågade Juana, en av de kvinnor som deltagit, vad största vinsten har varit för henne, blev svaret inget av dessa uppenbara resultat. Ansiktet lyste av stolthet och hon sa ett ord: "självrespekt".  Självklart är det bra att familjen fått det bättre, men med de erfarenheter hon och andra kvinnor vunnit, kan de uppnå än mer - av egen  kraft.

Att Nicaragua inom ramen för samma program, FondeAgro, lyckats att öka exporten av kvalitetskaffe, till stor del rättvisemärkt, till Sverige och andra länder, är en annan uppenbar framgång. Ett nära samarbete har etablerats med Arvid Nordqvist m.fl. svenska kaffeimportörer.

Facilitadores Judiciales Rurales, "barfotajurister" är 1400 oavlönade domarbiträden som är verksamma i 79 kommuner i Nicaragua.  Det är ett program som Organisationen för Amerikanska Stater, OAS, och Högsta Domstolen, HD, bedrivit med svensk finansiering i mer än fem år och som är omvittnat framgångsrikt.  När finansieringen inte räckt till har kommunerna och HD satsat egna pengar.  Uppgiften är att genom dessa medlare lösa enklare konflikter mellan grannar och inom familjerna. Rättssystemet  i Nicaragua är i allmänhet  politiserat och korrupt. Fattiga människor på landsbygden har tidigare tvingats bege sig till närmaste stad, till stor kostnad och besvär, med osäkert resultat. Intresset från andra länder i Latinamerika är stort, och försöksverksamhet pågår exempelvis i Paraguay. Det är ett exempel på hur rättvisa kan byggas underifrån med ett system för konfliktlösning. Detta består när svenska biståndsmedel upphör.

Samarbetet med Nicaraguas Polisväsen har pågått sedan 1995 och det nuvarande programmet löper fram till 2011. Det svenska stödet har bidragit till att den nicaraguanska polisen betraktas som ett föredöme i regionen. Polisen arbetar preventivt och tillsammans  med befolkningen.  Av särskild betydelse är att och stödet med specialutbildad personal till kvinnor och barn som utsatts för övergrepp. All verksamhet bedrivs utifrån ett genderperspektiv. Svenska poliser på besök brukar framhålla att de själva har mycket att lära av nicaraguanska kollegor.

Dessa är några exempel på framgångsrikt svenskt bistånd. Listan kan utökas med program för att utbilda 500 barnmorskor. Sverige hör vidare till de givare som tidigt satsat på Atlantkusten - den fattigaste delen av landet. Vi har konsekvent sett betydelsen av det civila samhället och stött samarbete mellan svenska och nicaraguanska enskilda organisationer. Insatserna har syftat till att ge inflytande för fattiga människor att själva förbättra sina livsvillkor och goda resultat har uppnåtts.

Problem och risker

Det är lätt att räkna upp aktuella problem i Nicaragua. Ambassaden har tidigare pekat på oroande tendenser med den nuvarande regeringen: auktoritärt styre, brist på transparens, centraliserad styrning, ensidigt gynnande av partimedlemmar och negativ inställning till enskilda organisationer. Pakten 1999 mellan FSLN och PLC (Ortega och Aleman) gör det möjligt för regeringen att behålla kontrollen över parlament och rättsväsende. Inför de stundande kommunalvalen i november 2008, där två oppositionspartier förklarats olagliga av CSE, Högsta Valrådet, har det talats om risken för en i förväg uppgjord uppdelning av makten mellan paktens partier. Oroande är också att president Ortega gett sin hustru Rosario Murillo en tung politisk roll. Bland annat leder hon Consejos de Poder Ciudadano, CPC, råden för medborgarmakt. Både råden och utnämningen av hustrun har starkt kritiserats för att stå i  strid med konstitutionen. I praktiken anses råden stå för ökad partikontroll och ensidigt gynna medlemmar av FSLN. Det finns också en uppenbar sammanblandning parti, stat och familj, som bland annat tar sig uttryck i att  partihögkvarteret även används som bostad och officiellt kontor för presidenten. Kritiken har ökat mot den katolska kyrkans inblandning i statlig politik och framför allt mot kardinal Miguel Obando y Bravo.

Samtidigt bör det framhållas att det inte saknats problem med tidigare konservativa och liberala regeringar. Ekonomisk stabilitet och skuldavskrivningar uppnåddes under Bolaños tid, men de politiska kriserna kom tätt. Han saknade stöd av en majoritet i Asamblea Nacional, parlamentet, och kunde därför inte få igenom viktiga lagförslag.  Hans position var hotad vid flera tillfällen, med osäkerhet i fråga om landets ledning till följd. Få konkreta förbättringar i levnadsvillkor uppnåddes för de fattigaste. Korruption förekom i många sammanhang, fast regeringen försökte ta krafttag. 

Problem i längre perspektiv

En stor del av problemen i dagens Nicaragua är dock inte konjunkturella och kan inte hänföras till en specifik regering, utan är av strukturell karaktär.  Landet är utsatt för återkommande naturkatastrofer, som är svåra att förebygga eller skydda sig emot. Den senaste i raden var orkanen Felix som i september 2007 ödelade ett stort område i och runt staden Puerto Cabezas på Atlantkusten, med betydande miljöskador för lång tid framåt. 

Kortsiktighet är ett annat kännetecken för Nicaragua. Ett exempel är  transportstrejken under tio dagar i maj 2008, liksom i april 2005, då situationen löstes med extra subventioner under några månader. Utländska och inhemska investerares  legitima behov av att veta förutsättningar och ha klara spelregler åsidosätts.

Energikrisen har nästan varit permanent under åren här. Under 2006 var det vanligt med elavbrott under 6-7 timmar per dag, med stora förluster som följd för de flesta småföretagare som saknar generatorer. Allt hör ihop med Nicaraguas stora oljeberoende, där ingen regering hittills på allvar arbetat upp andra energikällor. Den nuvarande regeringen har löst problemet på kort sikt med olja från Venezuela, men utan att samtidigt satsa på förnyelsebar energi som geotermisk, sol- eller vindenergi, som landet har i överflöd.

Den politiserade offentliga sektorn är ett annat problem. Varje ny regering har gjort sig av med en stor del av de tjänstemän som varit anställda på  respektive ministerium. President Ortega lovade när han vunnit valet 2006 att så inte skulle bli fallet när han tillträtt. Inte desto mindre beräknas över 6.000 tjänstemän ha bytts ut av politiska skäl, precis som skedde när Violetta Chamorro vann valet 1990, Arnoldo Aleman 1996 och Enrique Bolaños 2001. Skillnaden nu är dock att förutom Ortegas löfte, numera finns en lag om anställningstrygghet för offentligt anställda.

"Caudillismo"  och "machismo"  är två andra fenomen som präglar landet. Det första hänför sig till den politiska kulturen med en stark ledare, en "caudillo" som styr med hård hand och som ger och tar emot förmåner som en storgodsägare.  Partierna är egentliga inte ledda av politisk övertygelse eller program, utan grupperade just omkring en stark ledare. Detta är i högsta grad relevant för president Ortega liksom hans allierade i pakten, Arnoldo Aleman. Det stöd som Aleman fortfarande åtnjuter, trots dom om 20 års fängelse för korruption, hänför sig i hög grad till att han inte bara berikade sig själv utan även sina anhängare. Korruptionen blir ofta en ofrånkomlig följd av "caudillismo". 

Machismo är det uppenbara gynnandet av män, på bekostnad av kvinnor och där män sätts i främsta rummet.  Den värsta formen av machismo kommer till uttryck i våldet, inklusive sexuellt våld mot kvinnor och barn.  Sexuella övergrepp även på små barn förekommer och i många familjer finns en acceptans för att mannen har rätt till sexuellt utnyttjande av döttrar/ styvdöttrar. I kombination med bristande sexualundervisning och abortförbud har det resulterat i att Nicaragua har Latinamerikas högsta andel tonårsgraviditeter. Det är inte ovanligt att flickor blir mödrar vid 12- 13 års ålder. Ingen regering har hittills på allvar försökt ändra på dessa destruktiva mönster. Ingen handlingsplan mot sexuellt våld eller brett upplagd sexualundervisning har lagts fram.

Nicaraguas identitet som rättsstat är svag. Rättssystemet som sådant är starkt politiserat och ledamöter i Högsta Domstolen är alla utsedda inom ramen för pakten mellan FSLN och PLC. Konsekvensen är att domare som utsetts enligt detta system i första hand utgår från partiets instruktioner till handläggning i konkreta rättsfall. Den lag som publicerades 2005 om att alla tillsättningar ska grundas på strikt professionella meriter fick först 2008 tillämpnings-föreskrifter. Detta kan förhoppningsvis på sikt minska rättsystemets politisering.

Nicaragua - ett rikt land med ett fattigt folk

Man talar ofta om Nicaragua som ett fattigt land, men så är inte fallet.  Här finns stora naturresurser och ett mänskligt "kapital" som dock behöver utvecklas genom bättre utbildning. Ett betydande bistånd lär behövas även under överskådlig tid. Men få åtgärder har vidtagits för att ta vara på de egna tillgångarna på ett ansvarsfullt sätt.  För några år sedan beslutades om en skattereform, vilket avsevärt förbättrade uppbörden och därmed också statsbudgetens inkomstsida. Men den saknar progressivitet och skattesatsen uppgår till högst 14-15% för dem som faktiskt betalar skatt - undantag och skattebefrielser är generöst tilltagna. Den aktuella regeringen har visat intresse för nordiska erfarenheter, med sikte på en ny och genomgripande skattereform. Ännu har dock inget förslag om hur man ska skapa en egen bas för välstånd och minska biståndsberoendet presenterats.

Den plan för "mänsklig utveckling" som regeringen presenterade i april 2008 har i form av utkast diskuterats med de länder som bedriver utvecklingssamarbete med Nicaragua och delar av det civila samhället. Stark kritik har lämnats för bristen på konkretion och mätbara indikatorer, men ännu återstår att se det färdiga dokumentet. Regeringens ambition att minska fattigdomen är dock helt klar och prioritering ges - åtminstone i retoriken - åt hälso- respektive utbildningssektorn. Positivt är också en stark betoning på att öka satsningen på Atlantkusten, den mest eftersatta och sämst integrerade delen av landet, där risken är stor för fortsatt utanförskap.

Mänskliga rättigheter och demokratiskt inflytande

Nicaragua är en demokrati där mänskliga rättigheter respekteras, det finns inga politiska fångar och tortyr förekommer inte. Svårigheterna är emellertid uppenbara när det gäller att garantera grundläggande sociala och ekonomiska rättigheter enligt FN:s deklaration. Den institutionella självständighet som försvar och polisväsende har utvecklat under många år står fast.  Men påtryckningarna förekommer gentemot ledningen inom respektive institution. Polischefen själv, Aminta Granera Sacasa, rankas som Nicaraguas mest populära person och åtnjuter högt förtroende hos allmänheten. Men beklagligtvis har läget för MR försämrats.  Det finns exempel på hur partitillhörighet styrt tillgången till hälsovård, röstkort osv.  Anställda på ministerierna beordrades delta i firandet av årsdagen av revolutionen 19 juli. 

Den MR fråga som mest kommit i rampljuset under mina fem år gäller abort av medicinska skäl när kvinnans liv är i fara. En lag från 1879 har garanterat den rättigheten, men diskussionen har under många år präglats av de politiska krafter som förespråkat totalförbud av abort. I slutspurten för valrörelsen 2006 antog parlamentet ett första principbeslut om totalförbud, vilket senare konfirmerades i september 2007,då den nya strafflagen beslutades.

Utrikespolitisk kurs

Utrikespolitiken är utsatt för tvära kast mellan regeringarna. Regeringen Bolaños var så beroende av USA att presidenten bad den amerikanske ambassadören delta vid förhandlingarna 2004 för att välja ny ledning för parlamentet. President Ortega har hittills utmärkt sig för dubbel kurs.  Vid hans FN tal hösten 2007, strax efter orkanen Felix  ägnade han större delen åt kritik mot USA och neokapitalismen istället för att vädja till internationell solidaritet för dem som drabbats av orkanen.  I praktiken har dock amerikanska bistånds-program välkomnats, liksom investeringar. De muntliga attackerna har också riktat sig mot Europa och dess namngivna stater, men även där har biståndsprogram och besök i båda riktningarna i stort fungerat bra. I mötet med enskilda ministrar och tjänstemän på utrikes-ministeriet finns överlag en vänskaplig och respektfull attityd, i stark kontrast mot vissa offentliga uttalanden.

Den nuvarande regeringens utrikespolitisk kurs har helt styrts mot ökat samarbete inom ALBA och stött Hugo Chavez internationella ambitioner. Goda relationer har också upprättats med Iran, vilket skapat viss oro i förhållande till USA.  Daniel Ortega har försökt spela med de "stora", velat ha en framträdande roll på internationella arenan, liksom Venezuela - men saknar dess resurser.  Den enda internationella framgången är att Nicaragua i juni 2008 lyckades få sin tidigare utrikesminister, padre Miguel d`Escoto, vald till ordförande i FN:s Generalförsamling.

På en punkt går president Ortega till och med längre än Castro och Chavez. Det gäller inställningen till FARC gerillan i Colombia, där de andra ledarna tagit avstånd från FARCs metoder, med kidnappningar mm,  medan Daniel Ortega talat om dem i termer av "bröder". Nicaragua har gett asyl och offentligt hyllat  före detta gerillamedlemmar. Kritiken från Colombias president Uribe gentemot Ortega är stark, och gäller även gränstvister i Karibien.

I  flera latinamerikanska länder har Ortega nu mött protester från kvinnorörelser med anledning av rättsfallet med hans styvdotter Zoilamerica, som 1998 anklagade honom för sexuella övergrepp under tio års tid. Fallet fick aldrig en rättslig prövning på grund av Ortegas åtalsimmunitet, och kommer då och då upp i media. Kvinnorörelser i Chile och Peru har protesterat mot att Ortega inbjudits till deras länder, och familjeministern i Paraguay har offentligt förklarat att han inte var välkommen till presidentinstallationen.

För övrigt har Nicaragua utvecklat goda förbindelser med grannländerna, om än i ansträngda termer med Costa Rica. Förhandlingarna mellan EU och Centralamerika om ett nytt associeringsavtal går framåt och är förhoppningsvis klart i början av 2009.  Nicaragua är kanske det land i  Centralamerika som har mest att vinna på avtalet, men kan också lära ut mycket, t.ex. om civil säkerhet och bekämpandet av kriminalitet genom förebyggande arbete.

Av speciellt intresse är att den nuvarande regeringen gentemot det internationella samfundet  och biståndsgivare vid flera tillfällen använt en mycket aggressiv ton, med tillmälen, som ligger långt utanför vad som är acceptabelt språkbruk inom diplomatin. Utfallen har som väntat varit legio gentemot USA, men Europa är inte undantaget. I juni detta år lämnades en demarche från EU, liksom från Mesa Global, givargruppen, med kritik mot att två partier förklarades olagliga inför kommunalvalen i november 2008. President Ortega kallade EU kommissionens chef, Francesca Mosca (vilket betyder fluga), som framförde demarchen, och andra givare  "flugor som krälar i smutsen".  En avskedsintervju som jag gav i TV den 14 augusti 2008,  resulterade i frontalangrepp i TV från vice utrikesminister Manuel Coronel Kautz där epitet som "diabla", hondjävel, användes.  Jag hade bekräftat att EU:s kritik i frågan kvarstod och att det fanns anledning för oro för den demokratiska utvecklingen i landet. Vid båda dessa tillfällen hävdade regeringens företrädare att protesten gällde vad som ansågs vara oacceptabel inblandning i landets interna angelägenheter.

Dessa förolämpningar har drabbat personer med diplomatisk immunitet, men gentemot personer från olika nicaraguanska organisationer kan det handla om betydligt värre påföljder, såsom avsked, direkta hot eller förstörelse av egendom.

Vad kan Nicaragua erbjuda?

Det är angeläget att framhålla att Nicaragua har mycket att erbjuda och en stor potential. Ett positivt säkerhetsläge för den egna befolkningen och turister har nämnts och det bör framhållas att Nicaragua, tillsammans med Costa Rica, har lägre kriminalitet och högre säkerhet än andra länder i regionen, enligt nyligen genomförda studier finansierade av Sida. Polis och militär anses stå för institutionell säkerhet, underställd demokratisk kontroll. På det ekonomiska området kan en hygglig makroekonomisk stabilitet uppvisas. Skuldavskrivningen med HIPC initiativet 2004, tillsammans med nedskrivningen av den stora kommersiella skulden 2007 har gett landet bra förutsättningar. Förhandlingarna med IMF har hittills gått bra och relationen till Världsbanken har varit överraskande positiv. Minskad tillväxt och en inflation på ca 17% för 2007 är dock orosmoln. Den kapitalflykt och de uteblivna investeringar som många fruktade vid Ortegas tillträde har dock uteblivit.

Inbördeskriget är inte långt borta i tiden och i människors medvetande. Auktoritära tendenser är oroande, men i ett längre perspektiv är det ett stort framsteg att en politisk kultur utan våld har etablerats. Politiska konflikter löses inte med våld. Försoningsprocessen har haft verkan. Civila samhället har stärkts och vägrar acceptera inskränkningar i yttrandefriheten.

Nicaragua är ett land med goda naturresurser. I världens livsmedelskris kan ett jordbruksland som Nicaragua bidra.  Landet är bördigt och är exportör av livsmedel. Med ett mer effektivt och uthålligt jordbruk skulle Nicaragua kunna inte bara avvärja sitt eget problem med undernäring hos 25% av barnen, utan exportera större mängder livsmedel. Även vatten är en tänkbar exportprodukt. Energiförsörjningen fungerar bra  för närvarande - i förhållande till tidigare - tack vare Venezuela och detta är av avgörande betydelse för investeringar.

Landet har en stor attraktion som turistland, med milsvida stränder vid två hav, varav den vid Atlantkusten i väldigt liten utsträckning är exploaterad. Till det kommer sjöar, vulkaner och kaffeodlingar. En varsamt utvecklad turism skulle kunna ge landet goda inkomster, men det krävs utbyggnad av infrastruktur för att svara upp mot den nivå många turister från USA och Europa förväntar sig.

Kultur är ofta en förbisedd utvecklingsfaktor. Nicaragua har trots låg utbildningsnivå och fattigdom en rik folklig kultur. Nationalskalden Ruben Darío är i högsta grad närvarande i vardagen och många kan både recitera hans alster och skriva egna. Det händer ofta vid fältbesök att någon har skrivit en dikt eller sång som tack till Sverige.  Det internationella Poesifesivalen i Granada som äger rum i februari, växer för varje år i antal deltagare, som kommer från alla samhällsklasser. Flera moderna författare har slagit igenom internationellt. Mest kända är kanske Ernesto Cardenal, kulturminister under 80-talet, och Gioconda Belli, som nyligen översatts till svenska. Belli medverkade vid förra årets Bokmässa i Göteborg och Cardenal är inbjuden i år. Folklig konst, framför allt den naivistiska är väl känd, men ett antal konstnärer av internationell betydelse finns. Inom musiken är bröderna Carlos och Luis Enrique Mejía Godoy, som bland annat skapade Bondemässa, fortfarande aktiva efter mer än 40 år, men en ny generation av unga musiker finns också. Under många år gav Sverige stöd till att bygga ut och förbättra bibliotek och museiverksamheten, liksom att restaurera  franciscanerklostret i Granada, vilket framhålls som väl använt bistånd.  Det finns en kulturell rikedom som förtjänar mer uppmärksamhet än den "politiska fattigdom", som mest kommer i dagen när det gäller Nicaragua.

Framtida relationer med Sverige

Många nicaraguaner och kollegor från andra länder beklagar den svenska regeringens beslut att avsluta biståndet i Nicaragua. Man hade fortsatt velat ha Sverige som en viktig röst i den politiska dialogen och med ett resultatinriktat utvecklingssamarbete. Men det finns många internationella aktörer i Nicaragua och från 2011 finns Sverige självklart kvar som en del av EU:s och FN:s samarbete. Det är emellertid angeläget att de fortsatt goda relationer som den svenska regeringen aviserat i förhållande till de länder där vi fasar ut biståndet blir förverkligat. Det måste fyllas med innehåll såsom exempelvis utökade kommersiella relationer och svenska investeringar i landet. Men då krävs draghjälp av Exportrådet m.fl. instanser.  Associeringsavtalet mellan EU och  Centralamerika är en annan viktig inkörsport som kan förenkla handeln mellan Sverige och Nicaragua. EU är också en viktig aktör utifrån den politiska dialogen med Nicaragua och övriga Centralamerika. EU, är för övrigt den utan motstycke största biståndsgivaren till  Nicaragua, om man lägger ihop kommissionen med medlemsländerna. FN systemet med flera av dess specialiserade verksamhet som UNICEF, UNESCO med flera spelar också en viktig roll , i vilka Sverige har ett starkt engagemang.  Av stor betydelse är att det finns ett flertal svenska folkrörelser och enskilda organisationer på plats  som bör få stöd att utveckla sin verksamhet på regional basis. Där finns goda kunskaper om landet och de är goda bärare av Sveriges starka betoning av mänskliga rättigheter och demokrati. 

Herr Minister,

Till slut: fattigdomsminskningen har gått långsamt, alltför små resultat kan redovisas, medan vi kanske väntat  snabba resultat.  Många påpekar att vi måste komma ihåg att man bara haft fred sedan 1990 och mindre än  20 år för att bygga fred och försoning.  Politiska motsättningar präglas idag inte av fysiskt våld och medvetenheten om vad som kännetecknar ett rättssamhälle ökar.  De svenska insatserna har syftat till att bygga upp ett samhälle med anständiga levnadsvillkor för alla, grundat på demokrati och respekt på mänskliga rättigheter. De har satt spår, men i Sverige har Nicaragua också gjort avtryck i de svenskars hjärtan som haft anledning att besöka landet. Man kanske måste fråga sig, som journalisten David Isaksson gjorde i ett radioprogram --  Har Nicaragua betytt mer för svenskarna än Sverige för Nicaragua?                                         

Eva Zetterberg

Monica Zak har i sin ungdomsroman Alex dogboy beskrivit tillvaron för de ungdomar som lever på en soptipp mitt i Tegucigalpa. Nu kommer hon att berätta för oss om barnens situation i Honduras och om vad som görs för att hjälpa dem.

En av de organisationer som deltar i detta är Compartir som sedan 1991 arbetar med att förbättra levnadsvillkoren för barn i de marginaliserade delarna i huvudstaden Tegucigalpa. Man vill se till att inga barn i Tegucigalpa ska behöva leva på gatan. Visionen är ett rättvist och jämlikt Honduras där alla barn och unga har möjlighet att gå i skola och utbilda sig och leva ett gott liv.

Compartir kommer att vara samarbetspartner i vårt nya projektet i Honduras. Vi informerar om projektet och sedan kommer vi alla att kunna ställa frågor och samtala om Honduras och projektet.

Vi kommer att ha en enkel förtäring till solidaritetspris.

Varmt välkomna!  Tag gärna med vänner och bekanta!